Amanda Jonsson

Kulturkonsulent och musiker

Berätta lite om dig självJag är Amanda Jonsson, 26 år gammal och uppvuxen i Borlänge och Orsa. Idag bor jag i Falun, är aktiv inom Dalarnas musikliv som kulturkonsulent på Studieförbundet Bilda, ordförande och koordinator i Föreningen Popkollo Falun och som musiker/låtskrivare. Något jag brinner för är att skapa bra förutsättningar för unga musiker och att jobba för en jämställd musikbransch!

Hur kommer det sig att du valde att arbeta, bo och leva i Falun Borlänge-regionen? Jag hade likt många andra i min ungdom en tydlig idé om att jag så snart jag kunde skulle flytta härifrån till någon mer “spännande storstad” och skulle nog ha gjort det också om det inte var så att det alltid lyckats dyka upp en ny lockande utmaning eller möjlighet här i Dalarna som gett mig anledning att stanna kvar ett tag till. Först genom musikstudierna på Sjövik Folkhögskola i Avesta, sedan musikhögskoleutbildningen på Boom Town i Borlänge och sen genom att jag fick tjänsten för ett jämställdhetsprojekt på Studieförbundet Bilda med fokus på att se över hur man kunde få flera tjejer att delta i deras musikverksamhet. Det är nu snart fyra år sedan och idag jobbar jag heltid där som kulturkonsulent i “vardagsverksamheten“. Här jobbar jag med allt från studiecirklar, rephus, kurser och festivaler. Så kort och gott, det var musiken som fick mig att stanna.

Hur är det att arbeta med dina hjärtefrågor i denna region? Det har gjort mig medveten om de osynliga strukturer och könsnormer som finns i samhället och hur det har påverkat mig och min musikaliska utveckling som kvinna. Här har jag en chans att försöka förändra detta. En positiv bieffekt av att boosta ungdomar med självförtroende, kunskap och förebilder är att man indirekt även lyckas boosta sig själv och kan ta igen lite av de bitar man själv saknade som ung och tjej. Förändring skapas dock inte bara i det stora utan även i det lilla, så det “osynliga” jämställdhetsarbetet som sker i organisationers ordinarie verksamhet är minst lika viktigt. Det finns ju en hel del förutfattade meningar om hur man förväntas vara som kulturarbetare på studieförbund och det känns då rätt gött att få bryta normen om att den person som ett band möter när de ska kika på replokal ska vara en medelålders “rocksnubbe”. Surprise - its me! 

På vilket sätt håller du själv på med musik? Musikstilarna och val av uttrycksmedel har varierat och växlat otaliga gånger under min musikaliska bana. Jag skulle vilja säga att det landade i att elbasen blev mitt instrument som musiker, datorn blev mitt verktyg som producent & låtskrivare och min drivkraft har jag funnit i lusten att utforska och experimentera!

Vilka fördelar tror du finns med att arbeta i en mindre stad/region kontra storstad? På en liten ort så känns ens insats extra viktig och uppskattad då det kanske är här den gör störst skillnad. Jag tror även att det kan ha gått lite fortare och enklare att bygga upp det nätverk jag har idag. När man liksom jag vill påverka eller driva något så känns det som att beslut och kontaktpersoner inte behöver ligga så många steg bort från en själv.

Vad är det bästa med vår region?Jag måste nog ändå säga att det bästa för mig har varit att lära känna alla de starka, kreativa och inspirerande kvinnor som jag har runt mig i såväl vänkretsar som musik- och arbetssammanhang. De ger mig en känsla av enpowerment och yeah!

Vad kan förbättras?Jag tycker att den mest kraftfulla, inspirerande och viktigaste kulturen skapas på gräsrotnivå av folket. Jag tänker på alla ideella föreningar och arrangörsgrupper som lägger blod, svett och tårar på att återkommande arrangera egna klubbar, festivaler och utställningar runt om i länet. Jag tycker att kommuner kan bli bättre på att vara nyfikna på, visa uppskattning för och stötta dessa redan existerande krafter innan man lägger massa pengar på att skapa nya forum/plattformar.

Har du någon favoritplats i regionen?När jag var ny i Falun/Borlänge så var Kulturföreningen Bergstenska för mig och många andra en viktig ingång och mötesplats som musiker och konstnär. Det var genom det som jag hittade mycket av mitt privata sammanhang och även ur det som Föreningen Popkollo Falun knoppades.

Du är engagerad i Popkollo Falun, berätta lite mer om hur det kommer sig och vad det innebär?Föreningen Popkollo Falun drivs idag av en härlig grupp eldsjälar och min roll i det hela är att jag just nu är ordförande, en av arrangörerna samt under lägerveckorna jobbar som koordinator/teknikansvarig. Det började med att vi år 2013 var en arrangörsgrupp som deltog i ett spridningsprojekt som riksorganisationen Popkollo hade och fick möjligheten att hålla vårt egna första dagkollo där på sommaren. Det hela gav mersmak och efter det så startades den ideella föreningen Popkollo Falun och vi har sedan dess varje sommar arrangerat två dagkollon med 40 deltagare från hela Dalarna. Det ligger under kollona mycket fokus på trygghet och självförtroende och deltagarna får testa på nya instrument, teknik, låtskrivande, att spela på en scen och mycket mer. Genom allt detta så hoppas vi på att kunna stärka unga tjejer och transpersoner så att de i framtiden kommer att fylla replokaler och scener runt om i Dalarna!

Hur ser framtiden ut? Vad tror du att du gör om 10 år?Jag kommer att göra något som jag känner är utvecklande och viktigt. Mitt engagemang i Popkollo och på Bilda har gjort mig intresserad av områden som organisation, föreningsliv och förändringsarbete. Kanske att jag på något sätt kommer försöka förkovra mig ytterligare inom detta för att en dag kunna påverka på ett högre plan.