Egenmaktsarenan Dalarna

Invånare i utanförskap har ofta en flerdimensionell utmaning bestående av arbetslöshet, ohälsa och ofta begränsade språkkunskaper. Styrkan i problemställningen kräver ett närmare arbetssätt med kapacitet att arbeta med flera problem samtidigt, parallella processer. Stödet för invånaren behöver utformas utifrån individens egna förutsättningar för lärande och förmågor. Stödet behöver utformas med täta uppföljningar av utveckling för att stötta, motivera, justera och kanske planera för nya insatser och aktiviteter.

NYHETER OCH REFLEKTIONER FRÅN PROJEKTET – OKTOBER 2025

Ger vi verkligen människor bättre möjligheter?

Både samhällsklimatet och tonen i debatten om detsamma har blivit hårdare. Allt oftare talas det om krav och ansvar, mer sällan om människors faktiska livsvillkor. Bakom statistiken finns människor med sina berättelser, drömmar och hinder som inte alltid syns. När regeringen nu föreslår aktivitetskrav för personer med försörjningsstöd väcker det frågor. Ger vi verkligen människor bättre möjligheter att lyckas, eller riskerar vi att lägga ännu mer börda på dem som redan kämpar för att hitta sin plats.

I samhället idag kan det upplevas en brist på medmänsklighet och ett råare språkbruk där vi dömer direkt och har svårt att se att vi alla kan hamna vid ”sidan av” samhället. Utifrån det perspektivet känns regeringens och Sverigedemokraternas förslag till en ny reform gällande en rad förmåner oroväckande (till exempel föräldrabidrag, aktivitetsersättning, bostadstillägg, omvårdnadsbidrag).

Aktivitetskrav för mottagare av försörjningsstöd

Enligt regeringens hemsida (En reform för att bryta bidragsberoendet och stärka Sverige – Regeringen.se) vill de ersätta bidragslinjen med arbetslinjen, och ställa betydligt högre krav på att människor gör sig anställningsbara. Därför avser regeringen och Sverigedemokraterna att införa ett aktivitetskrav för mottagare av försörjningsstöd, för att förebygga och motverka långvarigt bidragsberoende och för att fler ska kunna försörja sig själva. Syftet är att motverka passivitet, långvarigt bidragsberoende och utanförskap. En stor andel av de som får försörjningsstöd står långt ifrån arbetsmarknaden och tillhör grupper som har svårt att konkurrera på arbetsmarknaden. Aktivitetskravet innebär att kommunerna blir skyldiga att erbjuda aktiviteter som motsvarar individens arbetsförmåga, och individen blir skyldig att delta. Dessa aktiviteter skall öka den enskildes förmåga att arbeta eller studera, förbättra språkkunskaper för att komma närmare arbete eller studier, arbetsplatsförlagda aktiviteter och jobbsökaraktiviteter.

”Sverige är inte längre ett smörgåsbord för all världens folk”

Juan Flores skriver i sin artikel i Dagens Nyheter att enligt regeringen ska reformen komma tillrätta med invandrarfamiljers bidragsberoende, den bristfälliga integrationen och det bidragsberoende som många utrikesfödda fastnat i. Reformen är riktad mot invandrarfamiljer som enligt socialförsäkringsministern Anna Tenje (M) ”år efter år lever på bidrag, trots att man kan arbeta”. Det sänder också signaler till omvärlden om att det ”inte längre går att komma till Sverige och leva på bidrag”. ”Sverige är inte längre ett smörgåsbord för all världens folk”, säger SD:s gruppledare Linda Lindberg.

Enligt webbtidningen ”Heja Olika” har utredningen som ligger till grund för reformförslaget ( SOU 2025:53 Kvalificering till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd för vissa grupper) underkänts av statens egen expertmyndighet ISF, inspektionen för socialförsäkringen. ”Det underlag som den föreslagna reformen grundas på ger inte stöd för att de förväntade positiva effekterna uppnås. Däremot riskerar den föreslagna reformen att medföra stora negativa konsekvenser, framför allt för grupper som redan är utsatta och i förlängningen för samhället i stort”, skriver ISF i remissyttrandet. Utredaren hänvisar även till studier från Danmark, Schweiz och USA där liknande lagändringar har resulterat i ökad brottslighet.

Ökade kostnader för brottsbekämpning och fängelsevistelser

De forskare som studerat detta beräknar att skattebetalarnas ökade kostnader för brottsbekämpning och fängelsevistelser nästan helt uppväger besparingen i form av minskade bidrag. MFD, Myndigheten för delaktighet, skriver i sitt remissyttrande att utredningens förslag bedöms sammantaget leda till avsevärt försämrade levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning och föräldrar till barn med funktionsnedsättning. ”Reformen riskerar att öka ojämlikhet, undergräva möjligheten till delaktighet och stå i stark kontrast till det nationella målet för funktionshinderspolitiken, Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD), barnkonventionen, jämställdhetspolitiska mål samt vissa av de rekommendationer FN-kommittén lämnat Sverige”. MFD betonar att de som drabbas särskilt hårt är barn med funktionsnedsättning, barn till föräldrar med funktionsnedsättning samt kvinnor.

Är det bara lathet som hindrar?

Hur kommer detta att påverka de målgrupper som står längst ifrån arbetsmarknaden? Som regeringen själv skriver: En stor andel av de som får försörjningsstöd står långt ifrån arbetsmarknaden och tillhör grupper som har svårt att konkurrera på arbetsmarknaden. Är det så enkelt att de kan få ett arbete imorgon bara de vill? Är det bara lathet som hindrar? Majoriteten av stödmottagarna, är det personer som invandrat till Sverige enbart för att ta del av vårt ”smörgåsbord” av bidrag? Vi som arbetat med de här individerna vet att så inte riktigt är fallet.

/Ann-Caroline Furst, projektledare Egenmaktsarenan

Socialstyrelsens har i sin statistikdatabas siffror på utbetalt försörjningsstöd från 1990 och framåt. Utan något undantag är det ensamstående inrikesfödda män utan barn som uppbär högst försörjningsstöd varje år. Ensamstående utrikesfödda kvinnor med barn är näst i storleksordning. Orsaken till att dessa grupper uppbär försörjningsstöd är främst sociala hinder (tex psykiska problem och missbruk) hos männen och arbetslöshet för kvinnorna,

SKR stöder aktivitetskravet - men med tydliga krav

Detta anser SKR måste finnas på plats för att aktivitetskravet skall genomföras på ett bra sätt:

Att insatserna som ges inom ramen för aktivitetskravet är kunskapsbaserade och leder bidragsmottagare hela vägen till ett arbete genom att likna ett ordinarie jobb. Insatserna ska vara individanpassade, intensiva och sammanhållna.
Arbetsro för individer och kommuner att genomföra aktivitetskravsinsatser utan avbrott för andra statliga insatser och med ett välfungerande samspel med Arbetsförmedlingens insatser.
Digital informationsöverföring mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna för att kunna fatta korrekta och snabba beslut.
Att föräldrar som kan vara föremål för insatser inom aktivitetskravet har rätt till förskola på heltid.
Tillit till kommunernas bedömningar av vilka individer som bör omfattas av aktivitetskrav och i vilken omfattning.
För kvalitet och likvärdighet över landet krävs full finansiering till kommunerna samt stöd för implementering och uppföljning av reformen.

SKR har tittat på kommuner som lyckats sänka sitt försörjningsstöd under de senaste 5–10 åren, vad har de gjort/hur har det arbetat för att lyckas med detta?

Jobbfokus och arbetsnära insatser
Tro på individen med insats utifrån förmåga och behov
Klargöra individens förmågor och tät uppföljning
Styrning och ledning
Professionens kunskap och arbetssätt
Samarbete mellan ekonomiskt bistånd, arbetsmarknadsenhet och andra kommunala förvaltningar
Samarbete och förhållningssätt till Arbetsförmedlingen
Samarbete med regionen och Försäkringskassan
Digitalisering och effektiva arbetssätt (speciellt frigöra tid för att arbeta med det sociala arbetet)

Det här stämmer i stor utsträckning överens med hur vi skall arbeta i projektet och vad vi ser behöver förbättras kring samarbete. Med andra ord; vi är på rätt spår!

Vad menas med stegförflyttning i Egenmaktsarenan?

Fokus är inte att deltagarna skall gå vidare mot arbete eller studier direkt när de avslutat projektet, även om det naturligtvis är fantastiskt att det händer för de deltagare som är redo för det. Utan stegförflyttningen skall ta deltagaren närmare arbete eller studier, vilket lika ofta handlar om att individens mindset och egenmakt förändras som att utföra praktiska saker som att skicka in en ansökan, påbörja praktik eller liknande. Att våga se sig själv som en resurs, att förstå att jag har förmågor och kunskaper som arbetsmarknaden behöver och att hen klarar av att ta de steg som krävs (eventuellt med stöd) för att ta sig till den punkt hen vill befinna sig på.

Detta är vad Egenmaktsarenan Dalarna vill åstadkomma för individerna. Förutom stödet direkt till individen handlar det även om att få en bättre/smidigare samverkan inom medverkande organisationer och mellan dessa – för att stödet skall kunna ges i ännu större utsträckning utifrån individens behov inte utifrån vilka aktiviteter som finns hos en aktör eller på grund av obefintlig kommunikation mellan instanser.

Samverkan - en synergieffekt

Ett gott exempel på samverkan som kommit till tack vare projektet är mellan samverkansparterna Ludvika kommun och Fornby folkhögskola. Projektmedarbetaren från Ludvika såg att vissa deltagare i projektet har ett behov av att lära sig svenska på ett annat sätt än klassisk SFI. Efter att hen fått information om Fornbys del i projektet ”Nära till språket” så föddes idén om att två deltagare från Ludvika skulle få prova på kursen. De har nu deltagit i cirka två månader och trivs jättebra. Det fanns en utmaning och oro kring hur pendlingen från Ludvika till Fornby skulle fungera, men det har visat sig vara obefogad oro – motivationen och uppmuntran till lärande gör allt möjligt.

Måldialog 2025

Under augusti och i början av september har vi genomfört projektets första måldialoger. VI har träffat alla samverkanspartners och stämt av hur vi ligger till när det gäller projektets mål och indikatorer.

Vissa av indikatorerna redovisas löpande varje månad medan andra bara mäts en gång per år vid våra måldialoger. Det övergripande målet, att med parallella insatser bidra till att 310 individer får det stöd de behöver för att göra stegförflyttning mot studier eller arbete, är ett tufft mål. Men alla medarbetare är taggade och vi har fortfarande hopp om att det ska kunna gå. Enligt våra mätningar är deltagarna nöjda med insatserna. Vi har också en fördelningen mellan kvinnor och män samt mellan inrikes och utrikesfödda som ligger väl i linje med projektets ambitioner. För att våra deltagare ska anses ha gjort stegförflyttning ska minst en av nedanstående indikatorer vara uppfyllda, hen:

bedöms ha gjort stegförflyttning enligt de metoder vi använder (BIP eller Matchning från dag 1)

har ökat sin närvaro på de aktiviteter vi erbjuder

upplever sig ha gjort stegförflyttning mot självförsörjning

har blivit inskriven på Arbetsförmedlingen och får del av deras utbud

har fått en praktikplats eller plats för arbetsträning

har påbörjat en utbildning (Kom Vux, Folkhögskola etc, ej SFI)

har gått vidare till ordinarie insatser hos samverkansparten, inom AME eller motsvarande

har fått bättre kunskaper i svenska

har påbörjat eller återupptagit SFI-studier

upplever ökat välbefinnande, bättre hälsa och större känsla av egenmakt.

Vid måldialogerna har det blivit tydligt att vi inte kommer att nå indikatorn för individer som går vidare till insatser hos Arbetsförmedlingen. Det ser också ut att bli svårt att nå antalet som går vidare till en utbildning, liksom antal individer som går vidare till AME/motsvarande eller SFI.

Tio deltagare har fått jobb

Vi har ingen indikator för individer som får arbete. När ansökan formulerades fanns inte en tanke på att deltagare i projektet skulle komma så långt i sin utveckling eftersom målgruppen för projektet är individer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Många av dem har uppburit försörjningsstöd under många år. Det är därför överraskande och väldigt roligt att 10 deltagare har fått jobb (7 nystartsjobb och 3 i privata näringslivet), redan efter projektets första år!

Diskutera kring måltalen

Måldialogerna har handlat om att säkerställa att det vi rapporterar till finansiärerna är korrekt. En erfarenhet av måldialogerna är också att det förutom att mäta de kvantitativa resultaten också har varit värdefullt att få möjlighet att diskutera kring måltalen. Det har handlat om definitionsfrågor. Räknas t.ex. arbetsträning som praktik? Tänker vi rätt kring målgruppen? Hur ska vi jobba för att förbättra samarbetet med Arbetsförmedlingen? Vi kan också konstatera att samarbetet internt hos våra samverkanspartners kan fungera ganska olika. De frågeställningar som dykt upp har vi nu temamöten kring. Vi hoppas att dessa möten ska leda till en ökad samsyn kring både mätetal och definitionsfrågor men tematräffarna kommer också att handla om erfarenhetsutbyte kring framgångsfaktorer och utmaningar som medarbetarna lyfter.

För ökad inkludering och minskat utanförskap

Många som står långt från arbetsmarknaden kämpar med flera utmaningar samtidigt – arbetslöshet, ohälsa och språksvårigheter. Egenmaktsarenan Dalarna vill möta detta med ett samordnat och individanpassat stöd där flera insatser kan ske parallellt.

Projektet, som pågår 2024–2027 med stöd från Europeiska socialfonden, drivs av Borlänge, Ludvika, Leksand/Rättvik och Falun tillsammans med Region Dalarna och Fornby Folkhögskola. Målet är att omkring 300 deltagare ska kunna ta steg mot egen försörjning. Med hjälp av den danska BIP-modellen följs varje deltagares utveckling i nio livsområden – ett verktyg för att motivera, justera och anpassa insatser.

I centrum står egenmakt, delaktighet och arbetet med jämlikhet, tillgänglighet och icke-diskriminering. Projektet bidrar också med viktig kunskap om hur vi effektivt kan minska utanförskap och stärka inkluderingen i arbetslivet.

Om Egenmaktsarenan Dalarna

Finansiering
Europeiska Socialfonden (ESF) och Falun Borlänge-regionen AB.

Mål med projektet
Under projektet kommer omkring 300 invånare delta i projektet. Målsättningen är att deltagarna gör stegförflyttningar mot egen försörjning.

Mer om projektet

Detta är kärnan i det av Europeiska Socialfonden finansierade projektet Egenmaktsarenan Dalarna. Projektet pågår från 2024-09-01 till 2027-08-31. Samverkande parter är kommunerna Borlänge, Ludvika, Leksand och Falun tillsammans med Region Dalarna genom Fornby Folkhögskola.

Under projektet kommer omkring 300 invånare delta i projektet. Målsättningen är att deltagarna gör stegförflyttningar mot egen försörjning. Projektet följs upp efter den danska BIP-modellen, utvecklad av Vaeksthusets Forskningscenter, för att säkerställa deltagares progression. Modellen mäter med självskattning som metod nio indikatorer över tid vilket ger ett omfattande underlag för kommande implementering av effektiva metoder.

Projektet lägger stor vikt vid deltagares egenmakt och självstyre som målsättning. Därför är det viktigt att under hela projektperioden arbeta med Europeiska socialfondens horisontella principer om Jämlikhet, Tillgänglighet och Icke-diskriminering.

Egenmaktsarenan Dalarna bidrar till en ökad kunskap kring metoder för att minska utanförskap och öka inkludering genom stärkt deltagande i arbetskraften.

ann-caroline.furst@fbregionen.se
0243-24 80 55 | 076-142 57 45